...

Damn right!!

Intressant!!

http://www.forskning.se/nyheterfakta/nyheter/pressmeddelanden/rodbetsjuiceminskarsyreforbrukningokarformaganatthallaandan.5.5c256cfa13b82fc6e6a3a.html

Det fungerar ju sannolikt också om man har till exempel KOL. Kan hjälpa nåt i alla fall!

Japp!!!

Fantastiskt!

Står ute på trappan och pratar med grannarna tidigare idag och en fågel lyfter från ett träd inte långt från oss "det var en jävligt stor rovfågel" hinner jag säga innan jag inser att det ÄR en JÄVLIGT stor rovfågel... "men för helvete, det är ju en örn" klämmer jag fram... Fågeln har den stora vänligheten att börja cirkla ovanför oss så jag kastar mig in och tar kikaren... Jojomen, visst är det en kungsörn!!!
Jag var fullkomligt mållös! Jag har alltid varit intresserad av att titta på fåglar och speciellt rovfåglar men trots att jag tom varit på "safari" just i syfte att se örn så har jag fram tills idag inte lyckats få se någon. Så kommer en flygande precis där jag bor, otroligt!
Visar sig att det förmodligen finns två precis i närheten då en granne haft dem i skyn ovanför sitt, troligen på grund av en kanin i bur i trädgården!
Gissa vem som kommer ligga ute i buskarna och spana efter örn? :-))
Jag vill bara säga en sak till: Herregud vad stora och oerhört vackra de är!!!
Jag ska göra lite efterforskningar med närmsta ornitologförening om de vet var de håller till så jag kan komma lite närmare.
Jag brukar hålla öronen öppna när jag är ute med hundarna och så och jag har tyckt att kråkor och korpar varit väldigt upprörda emellanåt och när jag kollat i luften så har jag sett rovfåglar på långt håll, troligen är det örn jag sett då utan att fatta det!

Bild lånad från http://johansfotoblogg.se/wordpress/?p=833

:-))

Så har det gått

en månad drygt sen vi flyttade och jag börjar få ordning på torpet. Inga flyttlådor som står ouppackade och inga projekt som ligger spridda över lägenheten, skönt!

Stackars Halvdan drog ju iväg på en tre veckor lång sightseeing och sen han kom hem igen har han inte varit ute mycket :-). Vet inte om han irrade bort sig eller om han helt enkelt bara kollade läget. Här finns gott om katter på området och jag har varit orolig för hur det skulle gå med min store, tuffe hankatt. Trodde att han skulle slåss med alla här men ack vad fel jag hade! Han är världens snällaste katt! Jag tittar på dem när de träffas härute och grannens svarta katt Killen är inte alls glad över Halvdans inträde här! Närmsta grannen har också en okastrerad hankatt (Herman Fröding) och han försöker på alla vis få igång Halvdan till att slåss men Halvdan lägger sig lugnt och värdigt med fötterna under sig och en mycket lugn min i ansiktet och ser bara hur vänlig ut som helst :-) Rätt kul att se dem faktiskt! Så jag får väl ändå dra slutsatsen att det kommer gå bra när de väl lärt känna varann här!
Hundarna verkar trivas rätt bra tycker jag och Willes allergi är borta, han tuggar knappt på sina fötter ens längre! Jag har kunnat sluta med nässpray och jag konstaterar att det VAR verkligen något som var alldeles galet med huset i Hovmantorp! Tack gode gud att vi kom oss därifrån!

Grannarna här är toppenbra, vi hjälper varann med allt möjligt och det är rätt skönt att ha folk omkring sig igen faktiskt!

Hundarna ja... Wille som jag var så nervös över hur han skulle reagera när vi möter folk här (i Hovmantorp fick han fullständiga vansinnesutbrott så fort han bara såg en människa) för här ser vi ju människor varenda gång vi går ut men allt det där har kommit på skam! Rättare sagt så hade jag väl bestämt mig för att ta kommandot ordentligt (Ceasar Millan style ni vet) och det har fungerat helt klockrent! Han lyfter inte en på ögonbrynen när vi möter nån eller ens om nån kommer ut ur en lägenhet bakom oss, inte en enda reaktion!!!!! Nu är det "bara" andra hundar som ska tränas umgänge med... Grannen mitt över har två småhundar som han är rätt "reaktiv" emot men efterhand som vi har "utsatt" honom för att se dem på lite håll och en dag öppnade han dörren själv och kom sättande men han luktade bara på dem och sen tog jag bort honom :-) Så det finns gott hopp om min livsfarlige kamphund!

För övrigt går det sin gilla gång tycker jag och vi mår rätt bra allihop!

Eller ja livat är kanske inte rätt

Långemåla är väl inte direkt någon världsmetropol men det är här jag har lagt min hatt och monstren och jag får väl liva upp stämningen lite här!

Wilma Tut gör så gott hon kan och det är minsann inte lite det! Lagom som vi flyttat till lägenhet har hon hittat flera helt ljuvligt höga tonlägen som hon nu med stor entusiasm delar med sig av... till ungefär hela Långemåla! Jag hör henne flera kvarter bort när jag är ute med hundarna men när jag frågar grannarna så hör de ingenting inne i lägenheten så det är tydligen "bara" ut genom ytterdörren de ljuva tonerna lyckas leta sig, tack och lov!